Hallarna

Slätthulta Hall

På Nils Nilssons ägor i Slätthult inom Djurröds socken går grundberget upp i dagen på flera ställen. Mest framträdande är detta mellan Slätthult och Djurröd, ungefär en halv km norr om allmänna vägen. Stället kallas ”Slätthulta Hall”. Hallen är omkring femtio meter lång och på brantsidan mot söder mellan sju och tio meter hög.

Enligt sägen omtalas att det inne i hallen skall finnas rum, till vilka gångar går genom järndörrar. Upptill finns en fördjupning och just här skulle en av ingångarna vara.

En sommarnatt körde en gång en dräng vid namn Per Mattisson ut under småtimmarna för att samla hem hö, varvid han kom att stanna helt nära hallen. Då kom några pysslingar till honom och bad att få låna hans kniv, vilket de också fick. Först ville han inte låna ut kniven åt dem men till slut kastade han ner kniven till pysslingarna, som sprang runt vagnen och tjatade. Han la sig ner för att sova. När han vaknade upptäckte han att pysslingarna varit där. I hans vagn fann han ”ett fad kål, ett stycke sul och ett stycke brö, samt en gammal räli kniv”. Maten fick han som tack för lånet och kniven blev utbytt mot en sämre eftersom han först vägrade låna ut sin kniv.

Bild från slätthulta hall, källa: GHH 35/36

En annan sägen säger, att en skatt skulle vara nedgrävd vid Slätthulta hall. En gång, då en dräng i ett ärende kom till hallen, fick han se en kopparkittel fylld av gammaldags smycken. Bredvid denna låg en hög med ”ferestickor” (furustickor). Ovanpå högen låg en s.k. slongorm (troligen en mindre drake), vilken bevakade skatten. För att få bort ormen, tände han stickorna. Detta skulle han inte ha gjort, för nu gick ormen till anfall mot honom. Drängen måste skyndsamt ta till flykten. När han närmade sig hemmet, kom ormen flygande över honom. Vid ryggningen över ingångsdörren högg ormen fast med stjärten. Där hängde han sedan i flera dagar och lät inte drängen att lämna huset. För att kunna skydda sig mot ormens eter, tog då drängen en kopparkittel över huvudet och gick ut för att döda honom. Detta lyckades också. Drängen begav sig sedan till hallen för att hämta skatten, men den var och förblev försvunnen.

Puke hall i Maglehult

Även Puke hall är ett minne från istiden, en rundhäll, men Puke hall är mindre och obetydligare. Stenarna på hallen är de som är märkliga. Det finns först två väldiga gråstensblock. Mot ett av dessa block stöder sig ett tredje, lika väldigt block med övre spetsen. Den nedre utbredda delen vilar dels med en kant mot grundberget dels på en nästan rund sten av svart granit, som ligger på grundberget.

Skulle man plocka bort granitstenen så skulle det väldiga blocket mista sitt stöd och falla.

Sägnen säger att en jätte, vid namn Puke, ska ha bott i hallen. Han placerade stenarna på hallen för att han lättare skulle kunna hitta sin bostad när han varit på strövtåg eller hälsat på vännen och grannen i Slätthulta hall.

Puke hall, källa: GHH 35/36

Kluvhults hall

Någon gång i forntiden har denna hall delat sig och är nu ett stort tudelat klippblock beläget mellan Nävlinge och Djurröds socknar. Här är Djurröds högst belägna punkt.

Kluvhults hall

Byastenen i Djurröd

Enligt Hilding Thorbert ska det ha funnits en sten i själva byn som kallades Byastenen. När åldermannen med byahornet kallade samlades männen vid stenen för rådslagning om byns gemensamma angelägenheter. Var byastenen har funnits, går inte att säga eftersom den har försvunnit. Troligen har den under mitten på 1800-talet används vid byggnation, men hallen, där Byastenen har legat, finns kvar. Hallen ligger på skolplanen, intill landsvägen, där ”Prästabonnens källare” tidigare har varit. När skolplanen utvidgades flyttades källaren bort och hallen kom att döljas nästan helt av fyllningen.

Källa: Gärds härads hembygdsförenings bok år 1935/36